Fredmans sång nr. 21

Måltidssång.

Så lunka vi så småningom
från Bacchi buller och tumult,
nä döden ropar: "Granne, kom,
ditt timglas är nu fullt."
Du gubbe, fäll din krycka ner,
och du, du yngling, lyd min lag:
den skönsta nymf, som åt dig ler,
inunder armen tag.

Tycker du, att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Men du, som med en trumpen min
bland riglar, galler, järn och lås
dig vilar på ditt penningsskrin
inom din stängda bås;
och du, som svartsjuk slår i kras
buteljer, speglar och pokal,
bjud nu godnatt, drick ur ditt glas
och hälsa din rival.
Tycker du...

Och du, som med en ärlig min
plär dina vänner häda jämt
och dem förtalar vid ditt vin
och det liksom på skämt;
och du, som ej försvarar dem,
fastän ur deras flaskor du,
du väl kan slicka dina fem,
vad svarar du väl nu?
Tycker du...

Säg, är du nöjd, min granne, säg,
så prisa värden nu till slut.
Om vi ha en och samma väg,
så följoms åt; Drick ut!
Men först med vinet, rött och vitt,
för vår värdinna bugom oss,
och halkom sen i graven fritt
vid aftonstjärnans bloss.
Tycker du...