Fredmans sång nr. 64

Haga, dedicerad till hr capitainen Kjerstein

Fjäriln vingad syns på Haga
mellan dimmors frost och dun
Sig sitt gröna skjul tillaga
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt.

Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan.
Längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.

Se, Brunnsvikens små najader
höja sina gyldne horn,
och de fräsande kaskader
sprutas över Solna torn;
under skygd av välvda stammar
på den väg man städad ser
fålen yvs och hjulen dammar,
bonden milt åt Haga ler.