O, gamla klang- och jubeltid

ur "Alt Heidelberg"
Rückblick eines alten Burschen
D-dur, g

O, alte Bursschenherrlichkeit,
Wohin bist du verschwunden?
Nie kehrst du wieder, goldne Zeit,
so frei und ungebunden!
Vergabens spähe ich umher,
ich finde deine Spur nicht mehr.
O, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum!

O, gamla klang och jubeltid,
ditt minne skall förbliva
och än åt livets bistra strid,
ett rosigt skimmer giva!
Snart tystnar allt vårt yra sämt,
vår sång blir stum, vårt glam förstämt.
O, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum!

Var äro de, som kunde allt,
blott ej sin ära svika,
som voro män av äkta halt,
och världens herrar lika?
De drogos bort från vin och sång
till vardagslivets tråk och tvång.
O, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum!

Den ene vetenskap och vett
in i scholares mängder,
den andre i sitt anlets svett
på paragrafer vränger.
En plåstrar själen, som är skral,
en lappar hop dess trasiga fodral.
O, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum!

En tämjer forsens vilda fall,
en annan ger oss papper.
En idkar maskinistens kall,
en mästrar volt så tapper.
En ritar hus, en mäter mark,
en blandar hop mixtur så stark.
O, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutatio rerum!

Men hjärtat i en sann student
kan ingen tid förfrysa,
den glädjeeld, som där han tänt,
hans hela liv skall lysa.
Det gamla skalet brustit har,
men kärnan finnes frisk dock kvar,
och vad han än må mista,
den skall dock aldrig brista!

Så sluten, bröder, fast vår krets
till glädjens värn och ära!
Trots allt vi tryggt och väl tillfreds
vår vänskap trohet svära.
Lyft bägarn högt och klinga, vän!
De gamla gudar leva än
:;: bland skålar och pokaler! :;:

August Lindh