Quinnans skål


När iuventus ljuvligt grönskar,
när senectus vi har nått
all den hyllning Quinnan önskar
henne skänka vi så flott.
Bone frater! Bene noris,
att din värld blir dubbelt vän,
om sub specie amoris
du dig lärt betrakta den.

Så juristen gärna glömmer
paragrafer i sin lag;
medicinaren bedömer
anatomiskt vänt behag;
teologen står och drömmer
kärleksdröm i klosternisch;
filosofen alltid gömmer
aktning för das Weib an sich.

Över tid och rum står Quinnan,
över tanke och logik;
tröstlös var vår levnad, innan
Hon den gjorde skön och rik.
Enad hyllning så vi bära
- det är denna sångens mål -
och till Hennes höga ära
dricka vi nu Quinnans skål!