Bluffens brännvinskor


Till supen, till supen
nu bägaren höj opp!
I djupen, i djupen
ihälles varje dropp.
Skåla och buga och böj edra armar
brännvinet värmer i mage och barmar
Kling klong, kling klong,
humöret är på topp.

Vik hädan, vik hädan
du nykterhetens vän!
På fredan, på fredan
se helan går igen.
Spelmännen sitta och supa vid borden,
lyssna, hur sångledarn uttalar orden:
"Kling klong, kling klong,
hej! Drick och fall igen."

Till graven, till graven
skall denna fest nu gå.
Konklaven, konklaven
kan ta sin säng och gå.
Här ligger slagfältet, öde och dyster,
stilla i mörker, och allting så tyst är.
Kling klong, kling klong,
blott tombuteljer slå.

Framskjuten, framskjuten
hon bjuder ut sin kropp
besluten, besluten
att suga lite snopp.
Hastigt av killen hon byxorna skingrar,
skyndar sig ivrigt på pixxen att fingra.
Kling klong, kling klong
hör Bluffens ballar slå