Josefin


Att vinka åt vart tjusigt kvinns
det är ett fel jag har.
Det sägs jag ärvt av mor,
men jag tror det är av far.
Så snart jag får ett kjoltyg se,
jag vinkar glatt åt det.
Jag glömmer aldrig Josefin,
det var en kvinna det -

:;: med hårets gyllene gloria,
höftens gungande våg,
denna barmen något stor,
liksom skapad för d'amour.
Dessa bländvita tänder
och så linjen underbar
och denna vad,
ja, det vattnas i mun på mig än
när jag tönker på den.

Hon satt uti en Munksnässpårvagn
som mitt vis-a-vis.
Jag gav en blick och fick en blick
med himmelriket i.
Och kärlek syntes låga
långt mer än vad jag förstod,
när vagnen gjorde ett ryck
och hon i mina armar låg -

med hårets gyllene...

Vi blevo snart intima,
för det blir jag lätt med kvinns.
Jag skulle aldrig ana
vad falskhet, som där finns.
På bröllopsnatten fick jag se
vad förr jag ej fått se.
Där låg hon tunn och platt,
och på en stol brevé -

låg hårets gyllene...

Att ha till äkta det ej äkta är
är ingen tröst,
och hur jag sedan ordna'
fick jag äktenskapet löst.
Vad förut mig bedårat
det var taget på kredit.
Jag fick betala räkningen
för varje liten bit -

av hårets gyllene gloria
höftens gungande våg.
Denna barmen något stor,
enkom skapad för d'amour.
Dessa bländvita tänder
och så linjen underbar
och denna vad,
ja, det äcklas i mun på mig än,
när jag tänker på den.