Kväde på runebergsnatten


Mel. Refrängen til "Ole Lukkeöje" eller Imbelupet...

Som ni ser så är jag mycket, mycket sjuk
tydligen av alltför starka dryckers bruk
mina skor dom har jag tappat
min spatserkäpp har gått av
lutande står jag på branten till min grav.

Ingen dyster prästslusk klandre vårt manér.
Varje tyst protestpust tystas genast ner.
Folk från västkust,
har  ni mest lust,
till en festdust
drick då mer.
Varje gäst just, mest lust, (fösta) supen ges.

Jag blev utkörd av min mamma hemifrån
för jag hade kastat upp i garderå'n
pappa lät mig tydligt veta
att det inte var fason
ska det spyttas ska det göras på nation.

Därför kära vänner tag emot mig här
jag skall inte kasta upp jag evigt svär
om det likväl går av misstag
skall jag nog försöka nå
förr'n det händer - någon mörk och ensam vrå.

Jag vill sitta i ett litet kabinett
ropa skål och sjunga Heppeneppetepp
bringa Runeberg en tanke
lägga armen om nåns hals
sväva ut i rymden till en fyllevals.

P.E. Kevin