Roma


Mel.: Manschettvisan

Jag satt en kväll i Roma och njöt cigarrs aroma,
min fagra fysionoma, mot många flickor le.

Då kom en brallicita med forma så bonita
och utom all limita var hennes bystament.

Hon sa på Romamålé: Du vara fagro tvåle.
Jag ha förslag frivole. Vi älska med varann.

Jag svara: Molto bene, vi gå bakom spaljene,
där inte nån kan sene, och göra tätatät.

Vi täta lite granda. Jag göra observanda
och finna confirmanda hon vara långt ifrån.

Vi slänga korz och tvärzo det var en riktig pärzo,
och jag blev kall om stjärtzo så vi gå hem till hon.

Jag kysst'na mitt i nia. Hon ropa: Madre mia!
Ni vara kyssgenia och släckte armatur.

Då kom där en signore och skrek i hög tenore:
Ni kan be Fadre våre, ty jag är hennes man.

Sen drog han rätto slätto en jädrans lång stiletto.
Jag kavla upp manschetto, och drog min nagelfil.

Med död eventuello vi börja en duello.
I hans aktercastello jag stöta instrument

Han la sig horisontale och vred sig i spirale
och stöna: Fy, tvi vale! Och sluta sina dar.

Nu ligger han i jordo begravd i fattigvårdo,
men jag blev dömd för mordo och slängd i finkament.

Nu sitter jag i cello och fäller micke mjällo
och tänker på mamsello men aldrig hörs hon av.